Dialog om invandringen? – dokumentation av ett försök av Jan Milld.
Pris 180 kr, inklusive moms och frakt.
Dialog om invandringen? handlar till mycken liten del om invandrare. Betydligt mer skrivs om invandringen, framför allt asyl- och anhöriginvandringen. Till största delen behandlar boken emellertid den förändring av det svenska samhället, den urholkning av demokratin som följt i massinvandringens spår, inte främst på grund av invandrarna utan orsakad av svenska politikers och framför allt den svenska s k kulturella elitens och svenska massmedias manipulerande av verkligheten och förakt för yttrande- och åsiktsfriheten.
Huvudtemat i Jan Millds nya bok är följaktligen svårigheterna att få diskutera de negativa effekterna av den massinvandring som präglat de senaste två decenniernas svenska migrationspolitik utan att politiken förankrats hos folket. De sju riksdagspartierna har genom flera valrörelser konsekvent vägrat diskutera asylmissbruket och dess inverkan på det svenska samhället. Likaså har man ihärdigt vägrat att redovisa massinvandringens ekonomiska konsekvenser.
Författaren beskriver på ett ytterst trovärdigt sätt hur han genom egna erfarenheter förvandlats från en aktiv solidaritets-, bistånds- och invandringsförespråkare, tillika socialdemokrat och fackföreningsman, till en besviken och desillusionerad miljöpartist belagd med munkavle i invandringsfrågor. Tillsammans med ett fåtal likasinnade startade han 1994 föreningen och den mycket uppskattade tidskriften Blågula frågor. Under 2002 har Blågula frågor gjort en paus i utgivningen av papperstidningen, däremot existerar tidskriften fortfarande i livaktig internetupplaga.
Vad Jan Milld i verkligheten åstadkommit och noggrant dokumenterat i boken Dialog om invandringen? är en granskning av svenska mediers totala likgiltighet inför medborgarnas grundlagsfästa åsikts- och yttrandefrihet. Jan Milld har gjort en ovärderlig insats för just yttrandefriheten genom att för framtiden dokumentera den s k kulturelitens cyniska manipulationer med sanningen och verkligheten.
Naturligtvis kan Jan Milld inte undgå att i boken fundera över vad som driver den politiskt korrekta eliten. Varför måste man till varje pris sjunga mångkulturens lov, förneka de uppenbara negativa konsekvenserna av massinvandringen, förringa invandringens kostnader? Något slutgiltigt svar har inte Milld och inte vi andra heller. Förmodligen vet inte heller de i spelet inblandade annat än att de känner sig tvungna att stå för en s k generös invandringspolitik och en mångkulturell samhällsomvandling för att inte bli socialt utfrusna och riskera karriären. En gång ”fel” åsikt, och Du kommer aldrig in på DN Debatt eller Expressens kultursida. Dialog om invandringen? är följaktligen en mycket viktig bok för alla dem som vill veta mer om hur invandringsdebatten strypts allt hårdare i det svenska samhället samtidigt som invandrings- och integrationspolitiken havererat. Eftersom Jan Milld är författaren är boken dessutom väldisponerad, lättfattlig och skriven på en glasklar svenska.
I bilaga 11 till Dialog om invandringen? återger Jan Milld det tal han 1997 höll i Sjöbo där han hyllade Sven-Olle Olsson och andra (Per-Ingvar Magnusson, Kenneth Sandberg och Anders Sundholm) som uteslutits av sina respektive politiska partier efter att ha pläderat för mer restriktiv invandringspolitik. Milld sade bl a: ”DET ÄR SOM SAGT lätt att vara modig i efterhand och på avstånd. Svårt är att vara modig vid den tidpunkt och på den plats, där detta mod kan medföra en kostnad för egen del. Men det är ju där som modet behövs, det är där som insatser och ställningstaganden kan ha betydelse. Ni fyra har genom uteslutningarna fått en bekräftelse på att ni handlade rätt, ni kan ta det som ett kvitto på att ni gjorde något. NI TEG INTE, NÄR DET BEGAV SIG! Det är ett sjukdomstecken i det svenska samhället, när det är så svårt att få en saklig diskussion om invandringen, där båda parter får komma tilltalas på lika villkor. Det är ett sjukdomstecken när man kan hänga ut hederliga medborgare som skurkar, samtidigt som de verkliga skurkarna görs till hjältar. Det är ett sjukdomstecken, när man tillåter en massinvandring i en situation av massarbetslöshet.
I en sådan situation är det särskilt viktigt, att det finns några som höjer sina röster – att det finns åtminstone några som reagerar.
Gör tankeexperimentet att Sverige skulle bli en riktigt hård diktatur. Vilka skulle då ställa sig i spetsen för en motståndsrörelse? Skulle det bli Göran Skytte? Skulle det bli Bengt Westerberg? Skulle det bli Mona Sahlin? Jag tror inte det. Snarare skulle det bli personer som Sven-Olle Olsson och Per-Ingvar Magnusson, personer som Kenneth Sandberg och Anders Sundholm”.
Säkert har Jan Milld alldeles rätt. Civilkurage är inte en framträdande egenskap hos proffstyckarna, kultureliten och andra påskyndare av den mångkulturella samhällsomvandlingen. Däremot är jag bergfast övertygad om att Jan Milld även denna gång skulle befinna sig i ledningen för motståndet mot utvecklingen till diktatur.
Dialog om invandringen? - Dokumentation av ett försök är en viktig och läsvärd inlaga om samhällsklimatet i millennieskiftets Sverige. Köp den! Läs den! Se till att andra läser den!
Eva Bergqvist (Fri Information nr 4/02)