TÄNKVÄRT!
Mycket här i världen tål att tänkas på litet extra. Här presenteras ett antal sådana tänkvärdheter. Vissa kan uppfattas som provokativa - särskilt för den vars sinne är ockuperat av politisk korrekthet - vilket är meningen. Free your mind! Försök gärna att sätta in citaten i det rådande samhällsklimatet, t ex hur makten på olika vis kan knytas till dem. Ha även i åtanke att enligt Schopenhauer genomgår sanningen tre stadier: 1) Förlöjligande 2) Motarbetas våldsamt 3) Accepteras som självklar.


"Yttrandefriheten - eller snarare tryckfriheten - är ett medel - inte ett mål i sig. Målet är, som det klokt står i grundlagen, 'säkerställande av fritt meningsutbyte och allsidig upplysning'. Det betyder att artiklar som motverkar upplysningssyftet - till exempel medvetna lögner, och i synnerhet sådana som kränker en individ eller grupp - förråder tryckfrihetens ändamål. Att angripa sådana artiklar, ställa deras författare och utgivare till svars - vid behov också inför domstol - är ett försvar av tryckfrihetens mening, inte ett angrepp på den."

(Maciej Zaremba, på Dagens Nyheters kultursida, 031103)


"De flesta av oss har helt enkelt accepterat en allmänt etablerad version av vad som hände under nazismen. En del sådana etablerade sanningar om historiska sanningar har visat sig vara myter. Människor med inflytande, även intellektuella, har fått många att tro på grova historieförfalskningar. [---] Om endast en version av det historiska förloppet är tillåten, har folk inget starkt skäl att tro på dess sanningshalt. Ett påstående som behöver lagens skydd kan man misstänka är en myt."

(Svante Nycander, chefredaktör på Dagens Nyheter, i DN 920418)


"Och det är ett faktum att Sverige är en enpartistat. Vi har nästa val år 2006. Om socialdemokraterna vinner då är de uppe i 16 år på en ny hegemoniperiod. Det är tillräckligt lång tid för att de anpassningsmekanismer, som konstituerar en enpartistat skall hinna sätta sig. Vi såg det under den tidigare socialdemokratiska hegemonin på 44 år. Det är oerhört underskattat vilka effekter det här har."

"Överallt i samhället utgår man ifrån att om 1 år, om 5 år, om 10 år kommer det att vara socialdemokraterna som styr. Man skall också komma ihåg att Sverige konstitutionellt är som gjort för en enpartistat. Vi har ingen uppdelning mellan den lagstiftande församlingen och den exekutiva makten. Vi har ingen utskiftning av makt mellan olika nivåer. Staten kan ytterst styra över kommunerna. Vi har ingen författningsdomstol. Dessutom har vi en fackföreningsrörelse som är lierad med staten/socialdemokraterna."

"Att det sker en gradvis utveckling som gör att det blir farligt håller jag med om. Det gäller inte mist inom rättsväsendet. Dels genom utnämningspolitiken, dels genom lyhördhet. Vi kan se en urholkning av det civila samhället. Lyhördheten tränger undan civilkuraget, som blivit en allt knappare resurs. Vi kan också se hur det sätts allt snävare gränser för vad som uppfattas som legitima åsikter för att kunna vara en respekterad deltagare i debatten i det svenska samhället."

"Det vi talar om här är delvis mycket subtila mekanismer. Vi skall heller inte glömma att Sverige sedan århundraden är ett auktoritativt konsensussamhälle, där utstötningsmekanismerna socialt kan vara mycket starka. Alla känner alla och nätverken finns. Man behöver inte sätta in polis för att stoppa någon. Det finns betydligt subtilare metoder - vilka som kan komma ifråga för olika tjänster, vilka som kan utses, vilka som anses legitima i debatten."

"Medierna spelar en stor roll. Om man systematiskt ifråga om varje verklighet i grunden har den socialistiska tolkningen så kan detta inte undgå att ta inverkan på människornas verklighetsbild."

"Om det är tre fjärdedelar eller 80 procent på en redaktion, som har en viss grundsyn, tenderar de övriga att tystna. Dom kan tänka, dom kan tala med gelikar utanför redaktionen men i redaktionella diskussioner är dom inte särskilt aktiva med att härda sina ståndpunkter."

Dagens Nyheters förre chefredaktör Hans Bergström talar ut om Sverige i tidskriften DSM (nr 3/2003), ett Sverige som han därefter valt att lämna.


"För att kunna göra något åt detta fenomen [rasism] måste man först förstå det i hela dess djup och bredd. Som fallet är med alla svåra samhälleliga problem, vilkas djupare orsaker vi saknar kunskap om, är risken för ideologiserande, moraliserande och politiserande förenklingar av fenomenet rasism stor. Sådana förenklingar snävar ofta till synfältet i kunskapssökande och minskar därigenom starkt möjligheten att uppnå en sådan djupare kunskap som utgör en oundgänglig förutsättning för förändring. Den galopperande betydelseinflation som under de senaste åren drabbat ordet 'rasism' har medfört att det i dag tycks kunna syfta på allt mellan nazisternas förhållningssätt till judar och en avvaktande eller reserverad hållning gentemot snart sagt vilken kategori av människor som helst. Om ordet tillåts att ha ett så brett spektrum av betydelser har det blivit helt oanvändbart som kunskapsinstrument. Samhälls- och beteendevetenskapernas roll i detta sammanhang har dessvärre varit allt annat än konstruktiv."

Anders Lange, professor i migration och etnicitet, i sin nästintill nedtystade bok Reflektioner kring rasism (1992), en bok som knappt någon av dagens svenska samhälls- och beteendevetare vill ta i.


"Svensken är mycket speciell i sin rädsla att säga vad han tycker. Det påminner om beteendet i gamla Östblocket där folk luftade sina åsikter privat samtidigt som de räddhågat upprepade det politiskt korrekta i den publika sfären [...] under ytan finns hela tiden oron och vanmakten inför det som sker."

Kajsa Ekholm Friedman, professor i socialantropologi (DN Debatt 970506).


"För den som vill och vågar se, är parallellerna till dagens svenska universitetspolitik uppenbara. Kraven på politisk korrekthet och att vara makten till lags är stora. Forskningens autonomi och den produktiva intellektuella lekfullhet som krävs för att våga och kunna se något nytt har ersatts av krav på ordning i leden."

Statsvetarprofessor Bo Rothstein tar upp "mycket illavarslande saker", som försök att "avstänga yngre forskare från anslag därför att de kommit med politiskt icke-korrekta forskningsresultat" (GP 000112).


"I grund och botten är den intellektuelle i min mening varken en fredsmäklare eller en som strävar efter att åstadkomma samstämmighet utan en som satsar hela sitt jag på ett kritiskt sinne, en känsla av motvilja mot att godta enkla formler eller färdiga klichéer eller det smidiga och ack så behagliga bekräftelserna av vad de mäktiga eller de konventionella har att säga och vad de gör."

"När jag understryker den intellektuelles roll som utanförstående tänker jag på hur maktlös man ofta känner sig inför ett oerhört mäktigt nätverk av samhälleliga auktoriteter - medierna, regeringen, storföretagen osv - som tränger undan möjligheterna att åstadkomma någon förändring. Att medvetet låta bli att tillhöra dessa auktoriteter innebär på många sätt att inte kunna åstadkomma direkta förändringar och tyvärr också att ibland hänvisas till en roll som vittne som åser grymheter som annars inte skulle ha noterats."

Att vara intellektuell "innefattar en känsla för det dramatiska och upproriska, att göra det bästa av ens sällsynta möjligheter att komma till tals och att vara klartänktare och bättre i debatten än sina motståndare."

Edward Said i Den intellektuelles ansvar (Bonnier Alba 1995)


"Skråväsendet inom samhällsvetenskapen har enligt min uppfattning ofta tjänat som ett fantastiskt knep för att hindra folk från att vinna insikt och förståelse, för att filtrera bort dem som ställer oacceptabla frågor, för att - inte med våld utan alla sorters subtila medel - begränsa forskningen till frågor som inte är hotande. Vilket samhälle man än betraktar...så finns det också vissa saker som de är ytterst ovilliga att undersöka. Det finns starka tabuföreställningar kring vad som ska studeras. En sak som det är speciellt osannolikt att de kommer att granska närmare är hur makten faktiskt utövas i deras eget samhälle eller deras eget förhållande till denna makt. Det är ämnen som man inte förstår och som inte studeras."

"Rätten att ljuga i maktens tjänst försvaras med avsevärd makt och passion."

"Medierna kan exempelvis vända sig till akademiska experter för att förmedla det perspektiv som maktens centra kräver, och universitetssystemet är tillräckligt lydigt mot yttre makthavare för att i de flesta fall stå till tjänst med lämpliga experter som kan skänka vetenskaplig prestige åt det begränsade urval av åsikter som tillåts nå fram till den breda allmänheten."

"De flesta människor är inte några lögnhalsar. De tål inte en alltför stark kognitiv dissonans - det vanliga är att man lyder, tillägnar sig en okritisk inställning och väljer självbedrägeriets bekväma väg."

"Människor måste atomiseras och segregeras. De måste vara ensamma. De ska inte organisera sig, för då kan de bli något annat än åskådare till händelseförloppet."

"Vårt samhälle bygger i verkligheten inte på att allmänheten verkligen ska delta i beslutsprocessen, det är ett system för beslut som fattas av eliten och med jämna mellanrum i efterhand bekräftas av allmänheten."

"Ett alternativt demokratibegrepp hävdar att allmänheten måste utestängas från möjligheterna att sköta sina egna affärer och att informationsvägarna måste begränsas och strängt kontrolleras. Det låter som en underlig tolkning, men det är viktigt att man gör klart för sig att det är den som är den förhärskande"

"Varje system som bygger på lögn och bedrägeri är av naturen instabilt. Men å andra sidan har det enorm återhämtningsförmåga och möter mycket litet motstånd."

"Vi håller bara en knölpåk ovanför huvudet på dem, och om de inte håller takten slår vi dem i huvudet. Men när samhället blir friare och mer demokratiskt går man miste om den möjligheten. Därför måste man tillgripa propagandateknik. Logiken är tydlig. Propagandan är för en demokrati vad knölpåken är för en totalitär stat."

Noam Chomsky i Makt, lögner och motstånd (Ordfront pocket, 2001)


Tveka framför allt aldrig, modifiera aldrig vad du säger, vik aldrig en tum, måla allting i svartvitt. Detta är det främsta villkoret som måste uppfyllas vilket slags propaganda det än gäller: gå in för en ensidig attityd [...] När folk ser att ens motståndare utsätts för ett absolut skoningslöst och ursinnigt angrepp uppfattar de detta som ett bevis för att angriparen har rätten på sin dia. Men om angriparen bara skulle gå halvvägs skulle folk betrakta det som ett tecken på att han inte är säker på rättmätigheten i den egna saken.

Adolf Hitler i Mein Kampf (ur Alan Bullocks En studie i tyranni, 1979)


"[Kulturarvet] anger lika mycket vilka vi är som vilka vi inte är. Det är kulturarvets militanta moment: dess berättelser om vårt eget ursprung rymmer alltid märkliga glapp, tysta uteslutningar och urval, dolda strategier som uppmanar befolkningen till rättning i ledet. [---] Varje statsmakt vet vikten av att frammejsla ett kulturarv som speglar maktens rättfärdighet och nödvändighet. Om inget kulturarv fanns, skulle makten vara tvungen att uppfinna det - det utgör ett oöverträffligt redskap för att vinna folkets lojalitet, våra själar."

Michael Azar, idé- och lärdomshistoriker (GP-kultur 981924)


"I dag, 55 år efter den villkorslösa kapitulationen, kan man i Sverige framstå som märkvärdigt dumdristig om man vågar hävda doktrinen om alla människors lika värde och låter den omfatta även tyskar. Om vi accepterar denna mänskliga grundsats så måste vi också erkänna faktumet att en zigenare är lika mycket värd som en tysk och en jude. Att i objektiv anda någon gång våga nämna att även tyskar och österrikare föll offer för ofattbara grymheter och dog i miljontals måste tillåtas. Det bör välkomnas och får inte leda till att man genast anklagas för att sprida revanschistiska lögner."

Författaren Ernst Brunner på Expressens kultursida (991113) bemöter anklagelser om att han i sin bok Vallmobadet (1999) sprider "revanschistiska lögner" om tyskarnas öde efter kriget.


"...identitetspolitik...har blivit ett substitut för religionen...Denna utveckling kastar ytterligare ljus över förfallet i den demokratiska debatten. 'Mångfald' - ett slagbord som ter sig tilltalande på ytan - har kommit att betyda motsatsen. I praktiken visar sig mångfalden legitimera en ny dogmatism, där rivaliserande minoriteter tar skydd bakom en serie trosuppfattningar som är oemottagliga för rationell diskussion. Den fysiska segregeringen av befolkningen i etniskt homogena enklaver har sin motsvarighet i balkaniseringen av opinionen. Varje grupp försöker barrikadera sig bakom sina egna dogmer. Vi har blivit en nation av minoriteter, och det enda som saknas för att processen skall fullbordas är att de erkänns officiellt. Denna parodi på 'samhälle' bär inom sig det försåtliga antagandet att alla medlemmar av en viss grupp tänker likadant. Därmed blir opinionen en funktion av den etniska identiteten, av könstillhörighet eller av sexuell preferens."

"Vi bryr oss sällan om att korrigera en felaktighet eller argumentera med motståndare i hopp om att få dem att ändra sig. Istället överröstar vi dem eller enas om att vara oense och säger att vi alla har rätt att tycka vad vi vill. Det är troligare att vår tids demokrati dör av likgiltighet än av intolerans."

"Idag tror många, åtminstone den vårdande klassen, att normer i sig är ett utslag av förtryck, att de ingalunda är opersonliga utan diskriminerar kvinnor, svarta och minoriteter i allmänhet. Vi får höra att normer avspeglar döda vita manliga européers kulturella hegemoni. Medkänslan tvingar oss att inse orättvisan i att påtvinga dem alla andra. I den medkännande förståelsens namn tolererar vi dåligt utfört arbete, dåliga tankevanor och dåliga normer för det personliga beteendet."

"Prat om pluralism och mångfald ger ingen tröst när unga människor inte lär sig att läsa eller skriva när de går ut från högskolan med bara ett hum om kultur, när deras allmänbildning blir allt torftigare för var dag,..."

"En offentlig filosofi för 2000-talet måste lägga större vikt vid samhället än vid rätten att fatta individuella beslut. Den måste poängtera förpliktelser mer än rättigheter. Den måste finna ett bättre uttryck för samhället än välfärdsstaten. Den måste begränsa marknadens utrymme och storföretagens makt utan att ersätta dem med en centraliserad statlig byråkrati."

Professorn i idéhistoria, Christopher Lasch i Eliternas uppror och sveket mot demokratin (SNS förlag, 1995)