Uppsatser
I denna meny läggs kontinuerligt ut intressanta uppsatser.

I Tio tabubelagda tema i invandringdebatten argumenterar den norske sociologiprofessorn Sigurd Skirbekk mot de främsta tabun vilka styr invandringsdebatten. Skirbekk gav under 2005 ut boken Dysfunctional Culture, där han bland mycket annat kommer fram till att dagens liberala ideologi har en totalitär potential i sig.

Tio tabubelagda tema i invandringdebatten (pdf)

Vid Lunds universitet har godkänts en c-uppsats i sociologi/kriminologi av Petra Åkesson med titeln Vi krigar. Den behandlar invandrarungdomars inställning till personrån. I intervjusvaren finns en stor samstämmighet i frågan om varför de rånar företrädesvis svenska ungdomar. Det beror på att de är ”lätta byten”, de är ”mesiga” och ”rädda”. Åkesson drar sig för att använda termen rasism för att förklara deras beteende, denna term används inte alls i uppsatsen. Av visa svar att döma finns emellertid denna dimension med i bakgrunden, t ex: ”makt för mig är när svenskarna går ner på marken och kysser mina fötter.”

Vi krigar (pdf)

År 2000 lade John Järvenpää vid Göteborgs universitet fram en d-uppsats i sociologi med titeln Personrån och etnicitet, där han undersöker invandrarungdomars motiv till personrån. Begreppet motiv används inte i Åkessons uppsats, men det är vad den handlar om. Den visar att invandrarungdomar rånar med motivet att kränka svenskar. Som hennes resultat visar är det inte främst för den materiella vinningens skull.

En annan synpunkt gäller det nämnda, att Åkesson drar sig för att undersöka om ungdomarna kan sägas ha en rasistisk tanke med i motivbilden. Att de rånar företrädesvis svenskar talar för detta. Den dimensionen hade JJ med i sin uppsats. Liksom han hade med det faktum att svenskas som kränks utifrån rastiska motiv vid t ex personrån inte kan åberopa rasistiska synpunkter såsom paragrafen hets mot folkgrupp, något som utsatta invandrare kan göra. Ungdomarna i hans uppsats ansåg alla att detta var tecken på diskriminering.

JJs uppsats underkändes på vad flera forskare och initierade bedömare ansåg vara politiskt korrekta grunder, där examinatorn Ingrid Sahlin inte förmådde att sakligt argumentera mot innehållet. Examinatorns agerande klandrades av flera forskare och initierade bedömare (se nedan). Ett ytterligare bevis på uppsatsens hållbarhet gavs 2005. Då utkom fyra forskare med rapporten Exit Folkhemssverige där man i ett kapitel använder JJs uppsats flitigt.

Just punkten om eventuellt rasistiska synpunkter kan ha funnits med i motivbilden har Petra Åkesson som sagt valt bort. Möjligen kan detta sammanhänga med att hon hört talas om JJs ärende och därför valde bort den, av taktiska skäl. Hennes uppsats är kontroversiell nog ändå. I många stycken bekräftar den vad ungdomarna i JJs uppsats hade för inställning till personrån.

Introduktion till uppsatsen Personrån och etnicitet
Därifrån klickar Du vidare till uppsatsen.

Underkänd gånger 2
I juni 2005 fick John Järvenpää, JJ, för andra gången en uppsats underkänd vid ett svenskt universitet. Första gången var det Göteborgs universitet som underkände Personrån och Etnicitet denna gången Lunds universitet. I båda fallen gällde det magisteruppsatser i sociologi, och i båda fallen har politisk korrekthet präglat underkännandena. Några sakligt hållbara invändningar har examinatorerna nämligen inte anfört mot uppsatserna.

Denna gång har JJ inte fått ett endaste argument mot uppsatsen av examinatorn. Istället har denne valt att underkänna med motiveringen att den var för lång. JJ var beredd att korta uppsatsen men har inte fått svar om så låter sig göras. Dessutom har andra uppsatser som var lika långa INTE underkänts.

I uppsatsen, som har titeln Den politiska korrekthetens teori och praktik, går JJ igenom fyra svenska forskares syn på vad politisk korrekthet är för ett slags fenomen. Han analyserar detta i förhållande till mångkulturalismen och feminismen. Att JJ studerar politisk korrekthet, trots att han själv har skrivit om det, beror på att det råder oenighet om vad det är för ett slags fenomen.

JJ kommer fram till att politisk korrekthet kan delas upp dels som åsikt, dels som metod eller maktinstrument vilken syftar till att försvara och främja den politiskt korrekta åsikten. Kärnan i politisk korrekthet utgörs enligt JJ av dikotomin och dikotomiserandet. Detta innebär att den sociala världen - i invandringsrelaterade frågor - ska förklaras så enkelt som möjligt, i svart och vitt, gott och ont, utan nyanser. Han illustrerar resultaten med modellen Den politiska korrekthetens logik (s 40). I slutdiskussionen argumenterar JJ för att ett slags dikotomiseringsprocess präglar det svenska samhället, ett förhållande som JJ menar gäller inom politiken, massmedia och samhällsvetenskaplig forskning.

Underkännandet av JJ bör ses i ljuset av den samhällsorienterade forskning som idag genomsyrar Sverige. Denna sysslar med att bekräfta redan befintliga teser och rön (istället för att ställa spännande frågor och röja ny mark till gagn för samhället och dess medlemmar). På så sätt bidrar dessa ideologiproducenter till att undergräva forskningens trovärdighet.

Två bedömare har alltså på osakliga grunder underkänt uppsatser av JJ och knappt någon vågar längre försvara forskningens frihet i Sverige. Flera initierade bedömare anser underkännandena av JJ vara skandallösa, men få vågar öppet ta ställning. Under Diverse finns emellertid en artikel av docent Lasse Ekstrand åtföljd av en kommentar av professor Gunnar Adler-Karlsson. Även Järvenpääs opponent Peter Hallberg skriver om ärendet. Alla tre anser att underkännandet är klandervärt, för att uttrycka det milt.

Frågan som inställer sig är hur beskrivna refuserare verksamma vid svenska universitet hade ställt sig till det politiskt korrekta tryck som rådde i Nazistyskland eller under Sovtjetkommunismen, ett tryck som torde ha varit betydligt hårdare än dagens svenska. Tja, vågar man inte godkänna uppsatser eller i vart fall komma med sakliga invändningar mot dem, så finns det ingen anledning att tro att dessa individer inte skulle ha varit makten till lags i dessa system./Reson Produktion

Du får här ta del av uppsatsen och kommentarerna kring den, mellan Järvenpää och hans opponent, som i stora stycken lovordade uppsatsen, och de egendomliga argumenten från examinatorn och handledaren.

Uppsats "Den politiska korrekthetens teori och praktik" (pdf)

Opposition och kommentarer från examinator och handledare (pdf)

I mars 2006 lade de två professorerna John J Mearsheimer, verksam vid University of Chicago’s Department of Political Science, och Stephen M.Walt vid Harvard-universitetet (Kennedy School of Government) fram uppsatsen The Israel Lobby. Denna lobbys grepp över amerikansk utrikespolitik granskas. De två kommer fram till att USA har åsidosatt sina egna intressen för att istället främja staten Israels intressen. Följden har bl a blivit att USAs relationer med den muslimska världen har försämrats, vilket äventyrat landets säkerhet.

Lobbyn, som inte består bara av judar, utövar påtryckning dels på kongressen och regeringen, dels på medierna. Den som invänder mot dess påtryckningar stämplas som ”antisemit”. Lobbyn agerar även åsiktspolis vid universiteten mot exempelvis propalestinska akademiker. Mearsheimer och Walt kallar lobbyn för ”the great silencer”, ”den stora nedtystaren”. De förutspådde också att de själva skulle utsättas för anklagelser för antisemitism, en farhåga som besannades.

Uppsatsen är oerhört läsvärd och tankeväckande. Den nyanserar den gängse bilden av amerikansk politik och måste läsas av alla som vill förstå vår samtid (jfr länken Nykonservatism).

The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy (pdf)